Överlevnad är oförhandlingsbart

De tre senaste kvällarna har jag suttit i konfidentiella möten från klockan åtta på kvällen fram till efter midnatt. Det första hemliga mötet ordnades av en liten grupp internationella ungdomar som kände frustration över att det hände alldeles för lite i förhandlingarna. De tyckte att det var dags att göra något radikalt för att få fart på processen och väcka världens uppmärksamhet. Detta skulle ske genom en otillåten aktion, något som sekretariatet inte givit tillstånd till. Inte bruka våld, inte bryta mot några lagar, men däremot bryta mot reglerna som gäller på konferensområdet. Gruppen växte och diskuterade och planerade. Risker vägdes mot förväntat resultat. Många entusiaster lade ner tid och energi och brann för idén.

På mötet igår natt kom det fler deltagare och det blev väldiga diskussioner. Civil olydnad var ett välkänt begrepp för många, men för andra var det helt nytt. En del menade att den planerade aktionen skulle kunna förstöra ungdomars rykte så att vi inte får samma rättigheter i Köpenhamn nästa år. Många hävdade också att aktionen var planerad ur ett västerländskt perspektiv och att den var helt oacceptabel i till exempel asiatisk kultur. Diskussionerna blev många och starka känslor väcktes åt olika håll. Till sist blev slutsatsen att vi inte kunde genomföra aktionen nästa morgon.

Som en kompromiss genomfördes en mildare variant kl 14 idag. Al Gore höll föredrag inför ett fullsatt plenum. När det var slut och publiken strömmade ut samlades alla ungdomar på en plats precis utanför. Vi höll upp banderoller med texten "Survival is not negotiable", ropade slagord och höll tal, utan att ha tillstånd för det. Här finns en film som visar både aktionen och ett officiellt tal som ungdomar höll i plenum senare. Många filmer från konferensen finns på youtube, sök till exempel på "COP14".

Över 80 länder har nu skrivit på uppropet om överlevnad. Alla ungdomar har satt på sig klistermärken som det står "Survival." på. Punkten efter ordet har ett viktigt symbolvärde. Ingen ska dö av klimatförändringar, punkt slut. Överlevnad är oförhandlingsbart. Vi delar ut silvriga pappersskyltar med survival-texten till alla delegationer som vill ha, och många har ställt dem vid sin talarstol. De "små önationerna" (AOSIS) och de "minst utvecklade länderna" (LDC) tackar oss för att vi stöttar deras ståndpunkt och uttalanden genom vår kampanj. För dem är det så tydligt att kampen mot klimatförändringarna bokstavligt talat handlar om liv eller död.

Tuvalu till exempel, en liten stat i Polynesien som består av nio ögrupper. Vad ska de göra hela deras land och kultur snart försvinner under havet? Jag träffade en man från Tuvalu som berättade att hela deras befolking på grund av växthusgasutsläpp som redan har skett kommer att tvingas evakueras inom 10-15 år, men det är oklart vart de ska ta vägen. De förhandlar just nu med Australien om att få köpa en bit land där, men dels har de inte tillräckligt med pengar och dels säger Australien nej. Vad händer med människovärdet om bara några decennier när hundratusentals människor blir klimatflyktingar? Vem kommer att ta hand om flyktingströmmarna, när människor som flyr av miljöskäl inte ens klassas som flyktingar i internationell rätt och därför nekas asyl? Det här är allvar!