Sveriges position sviker

Igår kväll bjöds alla svenska observatörer i Poznan in till ett dialogmöte med den officiella svenska regeringsdelegationen, som leds av chefsförhandlare Anders Turesson. Det var bra att träffas och höra mer om Sveriges position och mål här i Poznan, men snarare än en positiv diskussion blev det en föreläsning med svårtillgängligt språk och deprimerande besked. Sverige tar inte alls den ledarroll man skulle kunna ta i klimatförhandlingarna. Istället för att jobba mot de mål som är nödvändiga för att förhindra ett totalt klimatkaos, sätts ribban efter vad som anses vara politiskt möjligt att åstadkomma.

Forskarna i IPCC är överens om att en utsläppsminskning på 50% till 2050 är långt ifrån tillräcklig. Turesson sa att om utsläppen minskar med 50% de närmaste 42 åren, ger det en 50-procentig chans att klara 2-gradersmålet. En global uppvärmning på 2°C innebär en annorlunda värld än den vi känner idag, och om det blir ännu varmare ökar katastrofen och kaoset. Svenska politiker vet hur allvarligt läget är, men ändå kallas 50% till 2050 för ett ambitiöst mål i förhandlingarna. Det skulle inte behöva vara så. Både teknikmässigt och ekonomiskt finns det möjligheter att åstadkomma mycket radikalare utsläppsminskningar än så, det gäller bara att satsa på det. Detta är hemskt, var finns den politiska viljan att ta itu med problemet på allvar? Kom igen Sverige, kom igen världen, det duger inte att vara mesiga och blunda när det handlar om hela civilisationens överlevnad!

Gårdagen avslutades med en reception i form av mingel för alla konferensdeltagare, såväl regeringsdelegater som observatörer, som Polens regering bjöd in till. Många visitkort bytte ägare och informella kontakter knöts. Det var tjusigt värre med levande musik, papperstranor i taket och gratis mat och dryck. Tyvärr fanns det inte så mycket vegetarisk mat, men vi åt oss mätta på polska dumplings samt bordsdekorationerna - frukt och grönsaker skurna som blommor.

Nu är andra konferensdagen i full gång. Jag har varit på olika ungdomsmöten hela förmiddagen. Först ett gemensamt möte för alla ungdomar, sedan ett mindre för olika ungdomsdelegationers koordinatörer, där jag representerade de tre delegationerna Fältbiologerna, UNEP Tunza och European Youth Forum. Sedan var det internationell aktionsplanering och därefter ett möte med alla svenska ungdomar från olika organisationer som är här.