2008-12-13

Slut på COP14, slutet för världen?

Glad lucia på er allihopa! För mig har det inte blivit något lussande idag. Igår däremot, då började vi dagen med att gå upp tidigt och lussa för de svenska, danska och norska officiella delegationerna. Den kinesiska delegationen och diverse förbipasserande fick också glädje av spektaklet. Jag hade med mig glitter, tomteluva, stjärngossestjärna och ett lusselinne som vi delade systerligt mellan oss. Danskarna hade köpt vita polotröjor, lakan och ljus så vi blev riktigt tjusiga. Naturligtvis sjöng vi luciasången med passande omgjord text:

Snowflakes are falling down
Soon disappearing
Islands submerge and drown
That time is nearing
Will you join force today
So that we're here to stay
Take climate action
Take climate action

Förhandlingarna slutade klockan tre i natt. Jag kände mig dum när jag insåg det idag, för jag lämnade konferensområdet vid halvtiotiden och trodde att allt var slut, eller att det eventuellt skulle fortsätta med en slutkläm idag. Det har nämligen länge ryktats om att COP14 skulle förlängas och fortsätta en dag till, eftersom COP13 slutade ett helt dygn senare än det var tänkt. Hela området kändes ödsligt och tomt när jag gick därifrån igår. Talen var slut och plenumsalen tömd. Men tydligen drogs slutförhandlingarna igång klockan 22 och pågick till 03 på natten.

Resultatet? Långt ifrån tillfredsställande. Oväntat? Inte särskilt. Men totalt fruktansvärt otillräckligt. Slutet för världen? Nej, inte än. Men säkert kommer många i världen att dö av klimatförändringar snarare än ålder. Det är den bistra sanningen.

Idag träffades alla internationella ungdomar för en Youth Debrief, en summering av vad som har hänt under konferensen och en utvärdering av hur vi har arbetat som internationell ungdomsgrupp. Det kändes som en viktig och bra avslutning som förhoppningsvis leder till att vi lär oss av erfarenheter och förbättrar till nästa gång. Vi pratade mycket om vilken roll vi vill ta på COP15 i Köpenhamn. Påverkar vi bäst i FN:s korridorer eller utanför? Vi måste måste måste behålla hoppet om att det går att förändra och vända utvecklingen rätt!

Imorgon blir det ledig dag med titt på den polska verkligheten innan vi åker hem. Klockan 16 imorgon lämnar bussen Poznan och vi kommer till Köpenhamn tolv timmar senare. I klimatförhandlingarnas värld tar vägen från Poznan till Köpenhamn hela tolv månader. Tolv viktiga månader, som ska fyllas av klimatengagemang av alla de slag!

1 kommentar:

Anette sa...

Det här såg jag först idag...