Bygga nätverk i Bryssel

Nu har jag bytt land och är i Belgien. Idag har jag sprungit runt på massor av möten i Bryssel. Detta är sannerligen en stad för nätverkande! Miljöorganisationerna här verkar ha mycket kontakt med varandra, det är kul. Bra att de har viljan att samarbeta så mycket som möjligt istället för att konkurrera. Jag har proppats så full av spännande information att mina tankar spretar åt alla håll och nya idéer bubblar upp hela tiden. Häftigt!

När jag blev ungdomsrådgivare för UNEP uppmanade de oss att ta kontakt med våra regionala kontor. UNEP:s Europakontor har sitt säte i Genève, så jag kontaktade dem genast när jag valdes. Tyvärr är det kontoret så stort och har så mycket att tänka på att de inte har verkat särskilt intresserade av att involvera ungdomsrådgivarna. Nästan av en slump upptäckte jag dock att UNEP Europa förutom huvudkontoret i Genève har mindre kontor i Bryssel, Wien och Moskva. Dem har det gått mycket lättare att få bra kontakt med!

I morse hade jag möte med personalen på UNEP:s Brysselkontor. Jag kontaktade dem för några veckor sedan, berättade att jag var deras ungdomsrådgivare och att jag skulle ha vägarna förbi. I somras gjorde jag samma sak med UNEP:s kontor i Wien, en liten filial som enbart jobbar med ekosystem i bergskedjor och koncentrerar sig på att skydda bergskedjan Karpaterna, "Europas gröna banan". Moskvakontoret har jag tyvärr inte haft möjlighet att besöka än, men e-postat med dem har jag gjort.

UNEP:s Brysselkontor har bara fyra anställda och några praktikanter, så det är ett litet kontor med familjär stämning. De koncentrerar sig på FN:s relationer med EU på miljöoområdet och samarbetar mycket med UNRIC, FN:s regionala informationscenter för Västeuropa. Jag hade ett möte med UNRIC också. De håller på med ett klimatprojekt som är jätterelevant för det jag håller på med. Vi kan säkert jobba bra ihop och stärka varandras projekt!

Jag besökte också European Environmental Bureau (EEB). De sitter på hur mycket information som helst om miljöfrågor, EU-lobbying och annat. Jag träffade en kvinna som jobbar med en kampanj mot kvicksilver med mycket UNEP-lobbying inblandat som jag kunde lära mig mycket av. Jag träffade också handläggare för kemikalier, skräp och hållbar konsumtion och produktion. Imorgon bitti har jag ett möte med organisationen FERN som jobbar med skogsfrågor.

Hela dagen har jag haft så fullt upp att jag inte har hunnit fixa någonstans att sova inatt. Jag skulle få bo hemma hos en kompis från YEE, men bara om jag hade sovsäck med mig. Det har jag inte denna gång... Ojdå. Äsch, det ordnar sig säkert på något sätt!

Upprörd! UNEP underminerar ungdomsarbetet

Jag är tillbaka i London. Tanken var att det här blogginlägget skulle bestå av vackra naturskildringar från Wales och en inspirerande rapport från studiebesöket på Centre for Alternative Technology. Tyvärr fick jag annat att tänka på när det kom ett sms från en av de andra Tunza-rådgivarna, som skrev att UNEP inte är riktigt kloka och bad mig kolla mailen. Efter att ha fått tag på internetuppkoppling och skummat igenom en radda olästa mail (de hopar sig väldigt snabbt) är jag beredd att hålla med. Dumma UNEP, vad håller de på med egentligen? De urholkar allt vad ungdomsinflytande heter! Om vi som ungdomar blir inbjudna, informerade, “involverade” och sedan ignorerade, är det att vara inkluderade? Knappast enligt min definition!

En central del av mandatet vi har som Tunza-rådgivare är “to advise UNEP on better ways of engaging youth in UNEP's work”. Vår viktigaste konkreta uppgift i år är att ta fram en ny Tunza-strategi, alltså en strategi för hur UNEP ska involvera unga i sitt arbete 2009-2014. Den nuvarande sexåriga strategin löper ut den 31 december 2008. I somras bjöds ungdomsrådet in till ett möte på UNEP:s huvudkontor i Nairobi med huvudsyftet att jobba fram ett utkast till ny strategi. Redan där anade vi oråd eftersom alldeles för lite tid i programmet hade avsatts till att diskutera Tunza-strategin. De få pass som fanns genomfördes dessutom på ett sätt som jag upplevde som väldigt ineffektivt och odemokratiskt. För att hinna komma fram till något resultat överhuvudtaget satt delar av ungdomsrådet på eget initiativ uppe halva nätterna och jobbade på strategin med grusiga ögon, vilket kändes långt ifrån optimalt. Många som ville bidra var för trötta för att tänka klart och droppade av, men natten var den enda tid vi kunde hitta.

Nu har UNEP skickat oss ett utkast till ny Tunza-strategi som är totalt olikt det vi till slut kom fram till i Kenya. Hittills har jag bara hunnit titta igenom texten lite snabbt, och den verkar inte helt igenom dålig, men många av våra bästa idéer från Nairobi har utan förklaring tagits bort. Vi har fått längre tid än vanligt på oss att kommentera (en hel vecka, wow, på den tiden hinner vi ju nästan samla in lite åsikter från fler unga i våra världsdelar) så katastrofen hade kunnat vara värre. Men vad har hänt med alla kommentarer vi lämnade redan i Nairobi? Bryr de sig om våra idéer mer om vi skriver ner och skickar in dem en gång till? Det känns inte så, de idéerna har ju redan blivit ihjältigna och ratade av okänd anledning. Ett tydligt exempel på härskartekniken osynliggörande!

Meningsfull mellantid

Konferensen i Cromer är över. Den 24-26 oktober ska jag på en annan konferens i Belgien, och eftersom tågresorna tar så pass lång tid som de gör känns det lite onödigt att åka hem till Sverige emellan. Istället har jag passat på att boka in studiebesök på olika intressanta organisationer, möten med miljökämpar och besök hos gamla vänner som bor i närheten.

Igår tog jag tåget till London där jag träffade min indiska kompis Anbu. 2005-2006 gick vi i samma klass i Globalverkstan, en kvalificerad yrkesutbildning i International Project Management for Social Movements and NGOs. Kul att prata minnen och uppdatera varandra om vad våra klasskompisar från 16 olika länder håller på med nuförtiden!

Nu är jag i Aberystwyth i Wales hemma hos Katy som jag lärde känna för två år sedan när vi båda var med i styrelsen för Youth and Environment Europe (YEE). Det är jättekul att träffa henne igen! Katy jobbar för Taiga Rescue Network (TRN), en internationell organisation som vill bevara skyddsvärda skogar i norra halvklotets barrskogsbälte. Nu har hon just kommit tillbaka från en månad i Ryssland och hon har mycket att berätta om situationen för skogsskyddet där.

Imorgon ska jag besöka Centre for Alternative Technology (CAT) som ligger 45 minuter härifrån med buss. Det ska bli spännande, för jag har hört inspirerande berättelser om detta stora ekocentrum i flera år. Får se om det lever upp till mina höga förväntningar...

Till sist kan jag tipsa er alla om att läsa Göteborgspostens namnsidor extra noga den 16 oktober!

Consulting in Cromer

Greetings from England! Just nu är jag i Cromer, en liten kuststad i North Norfolk. Jag är här för att hjälpa organisationen StudentForce att få igång ett nätverksprojekt som de kallar LifeShift. Projektet ska gå ut på att ge ungdomar verktyg för en mer hållbar livsstil. UNEP har ett liknande projekt på gång, så StudentForce kontaktade dem för att få tips och hjälp. Då föreslog UNEP att de skulle bjuda in mig som resursperson.

Min huvuduppgift var att presentera projektet youthXchange som UNEP och UNESCO bedriver tillsammans. YouthXchange består av en databas med statistik som berör ungdomar, konsumtionsmönster och miljöpåverkan, samt en massa beskrivningar av lyckade projekt för hållbar livsstil som har genomförts av olika personer och organisationer runt om i världen. Tanken är att informationen ska användas för att utbilda ungdomar om sambanden mellan produktion, konsumtion och miljöproblem och få dem att börja leva mer hållbart. Jag har aldrig själv använt mig av materialet i praktiken, men StudentForce verkade nöjda med presentationen ändå.

Troligtvis fick de ut ännu mer av mina erfarenheter av internationellt nätverkande och alla kontakter jag kunde dela med mig av. StudentForce har bjudit hit nio personer från Slovakien, Malta, Irland, Frankrike och Belgien som de vill samarbeta med i LifeShift-projektet, och de hoppas på att utvidga sitt internationella nätverk ännu mer. Jag har kommit med en massa tips kring projektledning, mötesteknik, pengasökande och sätt att undvika fallgropar i internationellt samarbete. Nu har jag alltså gått och blivit extern konsult också! Vem vet, det kanske är starten på en lysande karriär :) Det verkar inte vara någon vidare lönsam bransch dock. Tydligen har de räknat med att jag ska betala 30% av resekostnaden själv...

Nu ska jag gå och bada i havet! Tro mig, vattnet här är oväntat varmt!

Tåg är toppen, fult är flyg

Igår var jag i stan och köpte en tjock packe tågbiljetter och ett InterRail-pass. Nu är jag i full färd med att packa väskan och förbereda mig inför tre veckor i Storbritannien och Belgien. Imorgon bär det av mot England med byten i Köpenhamn och Hamburg, nattåg Hannover-Bryssel och sedan tunneln under Engelska kanalen från Bryssel till London. Resan till Cromer tar 33 timmar totalt. Det hade kunnat gå snabbare om jag hade bokat biljetterna tidigare och fått en bättre förbindelse, men jag var sen med planeringen som vanligt. Tur att det går fler tåg!

Givetvis hade det både gått snabbare och blivit billigare om jag hade valt att flyga istället. Lyckligtvis fanns det tillräckligt med pengar i konferensbudgeten för att arrangörerna skulle gå med på min önskan om att få åka tåg. Det hade känts ytterst motbjudande att ta flyget till en konferens om hållbar livsstil, då hade jag hellre stannat hemma. Det är totalt knäppt att en klimatbov som flyget tillåts vara så subventionerat som det är idag! Sådant gör det ju inte direkt lättare för vanliga rationella människor att göra klimatsmarta val. Att förlita sig på att enbart konsumentmakt kommer att lösa klimatkrisen håller inte. Självklart är det viktigt, men det är ännu viktigare att politiker visar vägen genom kraftfulla utsläppsminskande beslut. Glöm inte att du kan maila, ringa och skriva på namninsamlingar för att påverka politiker till att ta sitt klimatansvar!

I oktober 2007 blev jag inbjuden till ett möte i Genève, där FN:s miljöprograms europeiska kontor ligger. Det tar ett dygn att åka tåg till Genève och för mig var det en självklarhet att ta tåget. Det var det inte för UNEP, de ville boka en klimatvidrig flygbiljett till mig genom ett flygbolag som de hade avtal med. I det här fallet skilde det inte mer än några hundralappar i pris, utan deras argument var att det skulle bli krångligare administration med tågbiljetter. Det vägrade jag acceptera så jag gick och köpte en egen tågbiljett. Efter sex månaders envisa påtryckningar fick jag till slut tillbaka de pengar jag lagt ut för den. För mig är det viktigt att leva som jag lär. Det tänker jag fortsätta med så långt som det är möjligt!

Informera, inspirera och inkassera

Ett trevligt sätt att göra något meningsfullt och samtidigt få lite klirr i kassan är att ge sig ut och hålla föredrag. I våras besökte jag Lerums gymnasium och berättade för två samhällsklasser om “FN på miljöområdet” och mitt eget engagemang. Det var både roligt och uppskattat!

Nyligen besökte jag gymnasieskolan Spyken i Lund där det pågick en temavecka om klimat. Det serverades vegetarisk skolmat och olika föreläsare bjöds in för att prata om klimat. Jag hade informerats om att föredraget var frivilligt för eleverna och att jag därför kunde räkna med max 20 åhörare, kanske så få som tre eller fyra. Alltså hade jag förberett ett program med många diskussioner och värderingsövningar som skulle skapa dialog och aktivera deltagarna. Döm om min förvåning när fler och fler förväntansfulla ungdomar strömmade in i salen! Hela aulan blev full och vaktmästaren sprang och hämtade en mikrofon. Jag fick snabbt tänka om och anpassa mitt upplägg till de nya förutsättningarna, men det gick bra. Jag pratade i en timma om vad ungdomar kan göra för att påverka den globala klimatpolitiken. Tydligen lyckades jag fånga publiken för frågorna ville inte ta slut!

Extra roligt var det att några dagar senare råka träffa på en gymnasieelev från en annan Lundaskola på en fältbiologaktivitet. Jag nämnde att jag är ungdomsrådgivare för FN:s miljöprogram och möttes av ett “Va, är det du?! Är det du som pratade i Spyken i torsdags?” Det visade sig att hans kompis i Spyken hade blivit väldigt inspirerad av mitt föredrag och börjat prata om att åka till Poznan på FN:s klimattoppmöte i december. Så kul att kunna inspirera så mycket att mina ord sprider sig mellan skolorna! Jag tror bestämt att det gör mig lite stolt...

Ideellt uppdrag - demokratiskt problem?

Ideellt engagemang är något jag gärna talar varmt om. Det har upptagit en stor del av min fritid de senaste fem åren. Alla frivilliga timmar jag har lagt ned på olika miljöprojekt i Fältbiologerna har inte gjort mig rik på pengar, men väl på andra saker som är minst lika värdefulla. Engagemanget har givit mig enormt mycket tillbaka i form av praktisk erfarenhet, kontakter, gemenskap, vänskap, personlig utveckling och mycket mer. Att följa sin övertygelse och kämpa för att förbättra världen tillsammans med andra ger styrka och tro på framtiden. Mitt engagemang är en del av mig, det har format mig till den jag är och jag älskar det!

Trots detta ser jag problem med att uppdraget som ungdomsrådgivare för FN:s miljöprogram är tänkt att genomföras helt ideellt. Om vi unga ska ha en rimlig chans att göra våra röster hörda borde vi ges möjlighet att arbeta under samma premisser som alla vuxna som lobbar på FN på betald arbetstid. Det är inte särskilt konstigt att vi ideella ungdomar lätt pratas omkull, hamnar i skymundan och har svårare att hävda vår sak än anställda vuxna som kan ägna hela arbetsdagar åt att lägga upp strategier och sätta sig in i sakfrågor och språkbruk. UNEP har en irriterande vana att skicka mail med viktiga dokument som ska kommenteras inom en deadline på 24 timmar, annars klubbas de igenom eller avslås som de är. Om man då har studier eller jobb som måste skötas, och kanske till och med bor i ett land där tillgången till internet är sämre än här, blir det inte särskilt lätt att hinna med och hävda sin åsikt demokratiskt.

Förra året studerade jag på Samhällsvetenskapligt miljövetarprogram (SMIL) på Göteborgs universitet. Samtidigt var jag internationell sekreterare i Fältbiologernas riksstyrelse, vice ordförande i Youth and Environment Europe (YEE) och ovanpå det fick jag det här FN-uppdraget. Jag slet som en galning för att hinna med allt och det är inte särskilt konstigt att folk omkring mig började oroa sig för att jag skulle bränna ut mig. Jag kände själv att det inte var hållbart i längden, det fanns så många lösa trådar som jag inte hann dra i och knyta ihop till en helhet. Jag fick säga nej till mycket som det sved i hjärtat av att överge, och jag insåg att jag var tvungen att välja vad jag skulle prioritera.

Nu har jag alltså valt att ta ett sabbatsår från studierna och ägna hela min tid åt ideellt miljöengagemang i ett år. Att kunna göra ett sådant val är en lyx som är få förunnad, det är jag medveten om. Många undrar hur det kommer att gå ihop ekonomiskt för mig, och ja, det undrar jag också. Varje vecka knapras det på mina sparpengar och det finns inte alls några garantier för att jag kommer att klara ett helt år utan vare sig lön eller CSN. Självklart underlättar det mycket att kostnader för mat och logi oftast är betalda på kurser och konferenser, att reseersättning brukar betalas ut och att jag däremellan får bo gratis hemma hos mina föräldrar så mycket jag vill. Jag är van vid att leva billigt, köper inte nytt särskilt ofta utan använder mest begagnat. I värsta fall får jag väl avbryta och börja söka jobb innan året är slut, men jag hoppas verkligen att jag kan hitta ett sätt att i tolv månader framöver kunna ägna mig åt det jag brinner för på heltid. Hållbara försörjningstips mottages tacksamt! Är du sponsor eller stipendieutdelare? Välkommen att ställa dig i kö...

Ungdomspanel för verkligt inflytande?

Det var den 30 augusti 2007 i Leverkusen, Tyskland. Alla närvarande länder hade lagt sin röst i urnan, valresultatet hade räknats ihop och presenterades nu under stor spänning och dramatik. Öronbedövande applåder mötte oss som fanns med på de utvaldas lista. En i sänder kallades vi fram på scenen, kamerorna blixtrade tills de nästan exploderade, vi ikläddes västar med orden “Tunza Youth Advisor” på ryggen. Sedan hände allt mycket snabbt, utan en lugn sekund för att hämta andan och fatta vad som egentligen hade skett. Vi lotsades direkt till varsin dator och hetsades till att skriva biografier under stark tidspress som skulle mailas till FN-kontoret i Nairobi för att publiceras inom fem minuter. Sedan samlades vi en kort stund för ett möte med chefen för den UNEP-division vi nu tillhörde, som förklarade för oss att “You are now youth advisors of UNEP, which means that you should always cooperate with UNEP. Be responsible, represent us well and don't act on your own”. Sedan var konferensen slut och alla åkte hem till sitt. Jaha, och vad händer nu då?

Under de närmaste veckorna fylldes våra mailboxar av kryptiska meddelanden från Nairobi. Det stod om DCPI, GC/GMEF, GCSF-9, ROE, ROA, ROAP, ROLAC, RONA, ROWA, UNON, GYR och ICC. Listan kan göras betydligt längre än så. Vad betydde allt detta? Inga förklaringar eller pedagogiska introduktioner, vi kastades bara rätt in i en komplicerad formell jargong. Jag ägnade timmar åt att googla (eller blackla) på förkortningar och försöka sortera ut vad som var irrelevant kommunikation och vilka meddelanden som innehöll viktig information som vi borde gå vidare med på något sätt. Högst förvirrande. Då och då fick vi inbjudningar till chatmöten, som tyvärr inte fungerade särskilt bra, då de ägde rum i ett ickefungerande konferensrum på internet där hela första timmen brukade gå åt till att förtvivlat försöka logga in utan att lyckas. För min del var det problematiskt att de nästan alltid låg mitt på dagen och krockade med föreläsningar, men det var ännu värre för Jessie-James i Filippinerna som ofta fick gå upp mitt i natten för att kunna vara med. Telefonkonferenserna var lika problematiska, knackigt ljud och höga uppkopplingskostnader som gjorde att många inte hade möjlighet att delta av ekonomisk anledning. Hur kan sådant kallas demokratiskt och inkluderande?

Det låter fint på pappret att vara del i en global ungdomspanel av detta slag, men frågan är vad det egentligen betyder i praktiken. Jag gick in i rollen som Tunza-rådgivare med ett kritiskt förhållningssätt, väl medveten om att vi antagligen inte alls har särskilt mycket makt utan att vi får kämpa hårt för att bli lyssnade på överhuvudtaget. Risken är att vi blir behandlade som prydnadsföremål, att vi har tillsatts mest för syns skull, för att UNEP ska framstå i god dager: “Hej, vi är bra, vi lyssnar på ungdomar och det är politiskt korrekt.” Under året som gått har jag tyvärr fått bekräftat mer och mer att vi kämpar i motvind och att vår möjlighet till reellt inflytande är begränsad. Ingen kommer att tvinga mig att lägga mer tid och kraft på det här uppdraget än vad jag själv vill, då det i själva verket finns gott om stelbenta FN-bossar som tycker att det är skönt om ungdomsrådgivarna håller sig så passiva och harmlösa som möjligt. Men en fin titel har ingen mening så länge man inte fyller den med vettigt innehåll. Jag måste testa vad som händer om jag går in för det här med all min energi. Det måste vara möjligt att använda den här chansen till att åstadkomma något på riktigt!

Möjligheternas miljöår - beslutet

Det var i Slovakien jag bestämde mig. Eller rättare sagt, tanken väcktes på allvar i tåget mellan Wien och Bratislava. Under min 20 minuter korta visit i Slovakiens huvudstad utvärderade jag möjligheten genom att fundera fram och tillbaka: Skulle det vara möjligt? Vad kan gå fel? Är det så smart egentligen? Vågar jag? Beslutet fattades en halvtimma senare i tåget på väg tillbaka till Wien: Ja, det kommande året ska bli mitt och världens år. Jag ska hänge mig åt miljöengagemanget och FN-uppdraget på heltid!

Utflykten till Slovakien var en nyck, en oplanerad avstickare på min hemresa med tåg från Rumänien till Sverige. För att slippa resa 40 timmar i sträck och för att passa på att njuta av det rälsbundna färdmedlets fördel att låta resvägen bli en del av upplevelsen hade jag stannat några dagar i Wien. Nu skulle jag vidare till ett nytt stopp med besök hos vänner i Prag. Jag hade sett ut ett tåg klockan 10 på morgonen, men när jag kom till stationen visade det sig att platsbiljett var obligatoriskt och att de var slut. Jag bokades in i ett annat tåg till Prag tre timmar senare. Vad skulle jag göra medan jag väntade? Jag hade ingen större lust att turista mer i Wien just då, i synnerhet inte när jag skulle tvingas släpa runt på min månadstunga packning. Då återstod att sitta och rulla tummarna i irriterad väntan på att timmarna skulle gå, eller att hitta på ett mer givande sätt att fördriva tiden.

Från Wien går tät pendeltrafik med tåg till Bratislava. Resan mellan de båda huvudstäderna tar ungefär en timma och för Interrailresenärer är det gratis att åka med. Jag insåg att jag skulle hinna både dit och tillbaka innan mitt tåg gick till Prag, och på så sätt få besöka ännu ett land jag aldrig hade varit i! Visserligen skulle jag behöva vända tillbaka nästan genast, men jag skulle få se landskapets skiftningar genom tågfönstret och jag hade inget att förlora. Jag fylldes av en härlig känsla av handlingskraft, kärlek till livet och till förmågan att vända motgångar till något positivt. Gör det bästa av situationen, ta vara på chansen när den kommer, fånga dagen! Det är ett motto jag gärna lever efter, så varför inte försöka göra det i större skala? Jag har fått en unik chans att väljas till ungdomsrådgivare för FN:s miljöprogram, då borde jag göra det mesta möjliga av det. Fånga året!

UNEP Tunza Youth Advisory Council

“Tunza” är namnet på en sexårig strategi som FN:s miljöprogram (UNEP) antog år 2003. Tunza är ett ord på Kiswahili som betyder ungefär “att bry sig om och vårda planeten”. I Tunza-strategin står det beskrivet hur FN:s miljöprogram ska involvera barn och ungdomar i sitt arbete. UNEP är väldigt stolta över att kunna skylta med sin Tunza-strategi, för tyvärr är det inte många FN-organ som har ett dokument som beskriver hur ungas perspektiv ska tas i beaktande. Egentligen borde det ju vara en självklarhet att barn och ungdomar får vara med och påverka det som händer i global miljöpolitik, för det är ju vi som kommer att få leva med konsekvenserna av besluten som fattas idag!

I Tunza-strategin står det bland annat att UNEP ska ordna en global konferens för ungdomar i åldern 15-24 vartannat år och för barn 10-14 år vartannat. I augusti 2007 arrangerades “Tunza International Youth Conference on the Environment” i Leverkusen i Tyskland. Jag var där tillsammans med 180 andra ungdomar från 85 länder. Fem dagar fylldes av föredrag, diskussioner, workshops, studiebesök och inspirerande samtal mellan deltagarna om olika miljöfrågor. Tyvärr förekom det en hel del greenwashing från det företag som sponsrade konferensen, men deltagarnas presentationer av lokala miljöprojekt runt om i världen gav desto mer hopp inför framtiden!

Ett annat viktigt inslag i Tunza-strategin är förekomsten av FN:s miljöprograms ungdomsråd - “UNEP Tunza Youth Advisory Council”. På varje ungdomskonferens väljs ett ungdomsråd bestående av 12 ungdomar - två från varje världsdel. Egentligen står det i Tunza-strategin att det också ska finnas två ungdomsrådgivare som representerar världens ursprungsbefolkningar, men det har hittills aldrig efterlevts tyvärr. Ungdomsrådet väljs demokratiskt av konferensdeltagarna enligt FN-principen “ett land – en röst” och deras mandat varar i två år. Uppdraget består dels av att nå ut med information till unga i den egna världsdelen om UNEP:s arbete och inspirera så många som möjligt till att engagera sig för miljön, och dels att informera UNEP om vad ungdomar tycker och att representera ungdomar i globala miljöförhandlingar.

På konferensen i Leverkusen blev jag en av de lyckliga som valdes till att ingå i UNEP Tunza Youth Advisory Council 2007-2009. Jag representerar Europa tillsammans med Dimitri från Turkiet. Från övriga världsdelar valdes Gabriela från Brasilien, Handy från Kuba, Caitlin från Canada, Thomas från USA, Koli från Kenya, Adel från Algeriet, Fengzhu från Kina, Jessie-James från Filippinerna, Zainab från Bahrain och Jamal från Förenade Arabemiraten. Bilder och kontaktinformation till dem finns här, och här är en länk till pressmeddelandet som UNEP skickade ut när vi valdes. Om du vill se hur glad jag blev när jag valdes kan du kolla in den här filmen från konferensen, men tänk på att största delen av den är ett mycket bra exempel på greenwashing...

Nu börjar mitt år, får se hur det går!

Idag är det första september och terminen börjar. Till skillnad mot vad jag trodde för några veckor sedan börjar jag inte en ny universitetskurs idag, varken i Göteborg eller i Lund eller någon annanstans. Istället börjar jag föra loggbok över hur mycket tid jag som ungdomsrådgivare för FN:s miljöprogram ägnar åt ideellt miljöengagemang. Jag börjar också skriva denna blogg så att alla som vill kan följa hur det går. Kommentera gärna!