Nämen håhå så lång tid det har gått sedan sist jag besökte den här gamla bloggen! Den hade mycket väl kunnat flyta ensam och bortglömd i cyberrymden i flera år till, hade det inte varit för allt tiggande och bedjande från släkt och vänner om nya berättelser från Kenya. Som ni vet så betyder ni mycket för mig, så jag vill självklart inte göra er besvikna. Here we go again!
Sedan den 16 februari är jag tillbaka för att leva och verka i Nairobi, tre år senare och många erfarenheter rikare. Jag ska inte ödsla för mycket tid på att redogöra för vad som har hänt däremellan. Så mycket kan jag säga som att mina kläder fortfarande är till övervägande del begagnade, om än i stora drag något mer kavajiga än sist. Inga alltför nätta klackar hindrar mig från att promenera 40 minuter till jobbet och lika länge tillbaka längs solgassade vägkanter av röd jord, den friheten vill jag inte kompromissa bort. Trots det smälter jag in i FN-miljön som en snöboll på en brasa – ångan lättar och når upp till de högsta lågorna!
Precis som förra gången började min vistelse i Nairobi med en radda intensiva FN-konferenser. Först var det årsmöte för UNEP Major Groups Facilitating Committee som jag har varit med i sedan 2008, följt av en global konferens för civilsamhället, och till sist UNEP:s årsmöte och globala miljöministerforum med 900 delegater från hela världen. Precis som förra gången erbjöd jag mig att stanna kvar i några månader efteråt och praktisera på FN-kontoret, men den här gången i UNEP:s Major Groups and Stakeholders Branch (MGSB). Precis som förra gången är det en win-win situation som både UNEP och jag tycker om!
Utöver jobbet har jag hunnit med ett besök hos min vän Susan och hennes familj i byn Ndenderu, dit jag säkert kommer att återvända många av mina helger. En annan dag vandrade jag i det fria bland giraffer och zebror i Hells Gate, följt av en räddningsmission för att undsätta två borttappade vänner i nämnda nationalpark. Två kenyaner har friat till mig hittills – den här omgången vill säga. Båda erbjuder sig nu att chartra ett flygplan för att skicka hemgift till Sverige. Den ena vill fylla det med kor, den andra med getter. Vilket vill ni helst ha därhemma? Jag känner ingen av dem särskilt noga, så mig kvittar det vem det blir. Vilken gåva är bäst ur klimatsynpunkt tro?
