Helgen 29-30 november ägnades åt en förberedelsekonferens i Poznan för ungdomar som ska närvara och påverka på FN:s klimattoppmöte. Nära 200 unga från hela världen deltog på Conference of Youth som var initierad, planerad och genomförd av ungdomar för ungdomar. E-postadresser fick ansikten och vänskapsband knöts.
Dagarna var produktiva och fulla av aktivitet. Det blev ett givande erfarenhetsutbyte mellan erfarna COP-deltagare och nybörjare, med presentationer av processen och vad som väntar. Arbetsgrupperna som börjat jobba via e-postlistor fortsatte nu sin verksamhet med många nya deltagare och stor entusiasm. Jag har ännu inte bestämt om jag kommer att fokusera på någon speciell arbetsgrupp, eller om min roll ska vara att fortsätta försöka ha en överblick över det mesta, springa mellan olika grupper och ge dem information om varandra.
Sättet på vilket konferenser genomförs ur demokratisk aspekt intresserar mig. Nästan automatiskt analyserar jag alla möten jag deltar på ur ett sådant perspektiv. På Conference of Youth blev jag positivt överraskad, för även om det alltid finns saker att förbättra var det mycket bättre än det brukar vara på den här nivån. Arbetsgruppernas möten genomfördes med roterande ordförandeskap, sekreterare, tidshållare och förtrycksiakttagare. Emma Lilliestam och jag höll i namnlekar för alla deltagare samt en workshop om härskartekniker och främjartekniker. Över hälften av deltagarna har engelska som modersmål, vilket gör det lättare att förstå förhandlingarna och göra sin röst hörd. Samarbete mellan unga från olika språkgrupper och delar av världen uppmuntrades. Förhoppningsvis fortsätter alla unga att jobba på ett inkluderande sätt under klimattoppmötet och utgör ett positivt exempel för hur FN hellre borde arbeta.
2008-11-30
2008-11-28
Väskan packas och snart bär det av
Om bara några timmar far jag iväg mot Poznan! Först från Nödinge till Göteborg, där jag ska möta upp några av Fältbiologernas klimathjältar för att ta tåget till Köpenhamn. Därifrån avgår en buss ikväll som har hyrts av Nordic Youth Climate Action Movement (NYCAM). Imorgon bitti kommer vi äntligen fram till Poznan!
Givetvis har jag inte packat färdigt än, trots att jag var uppe länge igår tillsammans med min solidaritetspackande syster. Min gigantiska gula resväska fylls dock mer och mer med snygga kläder som jag har fått låna av min moster för att bli stilig och respektabel, blandat med diverse klimatrapporter, piprensare, lusseglitter, flöjter, tuschpennor och annat som kan komma att behövas om andan faller på. Jag har också med mig 19 handvikta pappersbåtar och ett 40-tal 25 gånger 25 centimeter stora tygbitar som västsvenska gymnasieelever dekorerade med klimatbudskap under mina workshopar på Klimatkonventet i tisdags. Likadana båtar har vikts av ungdomsgrupper över hela världen och kommer att ställas ut i tusental i konferenslokalerna för att symbolisera havsnivåhöjningar orsakade av klimatförändringar. De dekorerade tygbitarna ska användas i aktionen Wrap up Climate Change som Young Friends of the Earth Europe (YFOEE) har planerat.
Nu hinner jag inte skriva mycket mer, för klockan tickar på och snart är det dags! Jag ska försöka uppdatera bloggen så ofta jag kan i Poznan, och fler unga svenskar kommer att blogga på den nystartade sidan coolaner.nu. Ni som stannar hemma, glöm inte att engagera er i Climate Walks den 6 december! Demonstrationer och manifestationer genomförs då runt om i hela världen, för att uppmärksamma klimatförändringarna och visa politiker i Poznan att människor överallt håller ögonen på förhandlingarna. Vi hörs!
Givetvis har jag inte packat färdigt än, trots att jag var uppe länge igår tillsammans med min solidaritetspackande syster. Min gigantiska gula resväska fylls dock mer och mer med snygga kläder som jag har fått låna av min moster för att bli stilig och respektabel, blandat med diverse klimatrapporter, piprensare, lusseglitter, flöjter, tuschpennor och annat som kan komma att behövas om andan faller på. Jag har också med mig 19 handvikta pappersbåtar och ett 40-tal 25 gånger 25 centimeter stora tygbitar som västsvenska gymnasieelever dekorerade med klimatbudskap under mina workshopar på Klimatkonventet i tisdags. Likadana båtar har vikts av ungdomsgrupper över hela världen och kommer att ställas ut i tusental i konferenslokalerna för att symbolisera havsnivåhöjningar orsakade av klimatförändringar. De dekorerade tygbitarna ska användas i aktionen Wrap up Climate Change som Young Friends of the Earth Europe (YFOEE) har planerat.
Nu hinner jag inte skriva mycket mer, för klockan tickar på och snart är det dags! Jag ska försöka uppdatera bloggen så ofta jag kan i Poznan, och fler unga svenskar kommer att blogga på den nystartade sidan coolaner.nu. Ni som stannar hemma, glöm inte att engagera er i Climate Walks den 6 december! Demonstrationer och manifestationer genomförs då runt om i hela världen, för att uppmärksamma klimatförändringarna och visa politiker i Poznan att människor överallt håller ögonen på förhandlingarna. Vi hörs!
2008-11-27
Planering inför Poznan, som en virvelvind!
Den 1-13 december riktas världens ögon mot Poznan i Polen, där FN:s stora klimatkonferens COP14 kommer att hållas. Officiella delegationer från nästan alla världens regeringar kommer dit för att förhandla om det globala klimatavtal som förhoppningsvis kommer att ersätta Kyotoprotokollet när det går ut 2012.
Utöver de officiella delegationerna med rösträtt kommer massor av andra intressenter till Poznan för att vara med i processen och påverka besluten i önskvärd riktning. Forskare och klimatexperter kommer för att bidra med vetenskapliga beslutsunderlag, företag kommer dit för att lobba, frivilligorganisationer ordnar föredrag och debatter vid sidan om, fixar utställningar, påverkar politiker och demonstrerar. Journalister och media från hela världen kommer till Poznan för att dokumentera och rapportera. Totalt beräknas det bli ca 10 000 personer från hela världen. Omkring 500 av dessa är ungdomar från minst 54 länder.
Att vara ung på ett klimattoppmöte (COP) är som att ingå i en virvelvind. Så har jag fått det beskrivet för mig av ungdomar som har erfarenhet av att ha deltagit på tidigare COP-möten. För mig blir det första gången jag närvarar på COP, men arbetet under förra årets COP13 på Bali följde jag på distans. Förberedelserna inför COP14 i Poznan har pågått i över ett år, så känslan av virvelvind har redan uppnåtts. Runt om i världen finns ungdomsgrupper och delegationer som planerar utåtriktade aktioner, läser in sig i detalj för att ha skarpa argument och påverka i komplicerade frågor, tar kontakt med sina nationella politiker och pratar med media. Det pågår hur mycket förberedelser som helst för att så mycket som möjligt ska kunna uppnås på plats i Poznan.
Global koordinering och planering sker på mängder av maillistor med olika teman. Det finns en planeringshemsida för ungdomar och globala arbetsgrupper med namn som policy, governance, action, outreach, media, communications, youth constituency och messaging. Utöver dem finns det ett flertal listor för regional och nationell samordning och särskilda grupper för olika delegationer. Det råder full aktivitet som har intensifierats alltmer de senaste veckorna. Nu får jag sisådär en 50-70 mail om dagen, varav det stora flertalet rör ungdomsförberedelser inför FN-mötet i Poznan. Det ordnas också chatmöten, telefonmöten och möten på Skype.
Det kan vara svårt att få en överblick och sätta sig in i allt som händer, och det är en stor utmaning att inte förlora sig i för mycket byråkrati. Det är viktigt att koordinera allas insatser för att undvika dubbelarbete och ineffektivitet, men allt måste inte beslutas gemensamt. Allas bidrag blir pusselbitar som för oss framåt i det stora hela. Den överväldigande känslan är att det är spännande och otroligt peppande att vara en del av allt detta engagemang för världens framtid. Förväntningarna är höga inför Poznan!
Utöver de officiella delegationerna med rösträtt kommer massor av andra intressenter till Poznan för att vara med i processen och påverka besluten i önskvärd riktning. Forskare och klimatexperter kommer för att bidra med vetenskapliga beslutsunderlag, företag kommer dit för att lobba, frivilligorganisationer ordnar föredrag och debatter vid sidan om, fixar utställningar, påverkar politiker och demonstrerar. Journalister och media från hela världen kommer till Poznan för att dokumentera och rapportera. Totalt beräknas det bli ca 10 000 personer från hela världen. Omkring 500 av dessa är ungdomar från minst 54 länder.
Att vara ung på ett klimattoppmöte (COP) är som att ingå i en virvelvind. Så har jag fått det beskrivet för mig av ungdomar som har erfarenhet av att ha deltagit på tidigare COP-möten. För mig blir det första gången jag närvarar på COP, men arbetet under förra årets COP13 på Bali följde jag på distans. Förberedelserna inför COP14 i Poznan har pågått i över ett år, så känslan av virvelvind har redan uppnåtts. Runt om i världen finns ungdomsgrupper och delegationer som planerar utåtriktade aktioner, läser in sig i detalj för att ha skarpa argument och påverka i komplicerade frågor, tar kontakt med sina nationella politiker och pratar med media. Det pågår hur mycket förberedelser som helst för att så mycket som möjligt ska kunna uppnås på plats i Poznan.
Global koordinering och planering sker på mängder av maillistor med olika teman. Det finns en planeringshemsida för ungdomar och globala arbetsgrupper med namn som policy, governance, action, outreach, media, communications, youth constituency och messaging. Utöver dem finns det ett flertal listor för regional och nationell samordning och särskilda grupper för olika delegationer. Det råder full aktivitet som har intensifierats alltmer de senaste veckorna. Nu får jag sisådär en 50-70 mail om dagen, varav det stora flertalet rör ungdomsförberedelser inför FN-mötet i Poznan. Det ordnas också chatmöten, telefonmöten och möten på Skype.
Det kan vara svårt att få en överblick och sätta sig in i allt som händer, och det är en stor utmaning att inte förlora sig i för mycket byråkrati. Det är viktigt att koordinera allas insatser för att undvika dubbelarbete och ineffektivitet, men allt måste inte beslutas gemensamt. Allas bidrag blir pusselbitar som för oss framåt i det stora hela. Den överväldigande känslan är att det är spännande och otroligt peppande att vara en del av allt detta engagemang för världens framtid. Förväntningarna är höga inför Poznan!
2008-11-01
Klimathistorik, konvention och Kyotoprotokoll
Vi lever i en turbulent tid av klimatförändringar. Mänskligheten står inför en gigantisk uppgift, kanske den största utmaningen någonsin. Klimatet förändras av våra utsläpp av växthusgaser, effekterna kommer att bli många och omfattningen är ännu oviss. Vad kommer det att stå i framtidens historieböcker? Hur väl kommer vi att lyckas undvika en klimatkollaps? En ödesfråga för hela världen avgörs just nu.
Klimatförändringar är ingen nyhet, varken fenomenet eller vetskapen om att de finns. Den första misstanken om att människans utsläpp av koldioxid leder till temperaturhöjningar formulerades för över hundra år sedan. För 50 år sedan började ordentliga mätningar. För 40 år sedan fanns det fortfarande gott om skeptiker bland forskarna, men de som hävdade att klimatförändringar borde tas på allvar var så pass många att FN gick ut med en varning till världen om en "möjlig katastrofal uppvärmning". Sedan dess har fler och fler insett att klimatförändringar orsakade av människan är en allvarlig verklighet. Vägen från vetenskaplig insikt till politiska beslut och åtgärder är dock lång. Fortfarande går det trögt och om vi verkligen vill komma tillrätta med problemet måste det till mycket kraftfullare åtgärder.
Som politiskt problem är klimatfrågan komplex och svårlöst. Problemet är globalt och berör hela världen. Alla kommer att drabbas, men olika hårt, och utfallet är inte rättvist. Om ett land fortsätter att vräka ut växthusgaser påverkar det alla andra länder negativt. Oftast är det inte de värsta förorenarna som drabbas hårdast, utan mest utsatta för effekter som översvämningar och torka är fattiga länder som inte har haft särskilt höga utsläpp historiskt. Det finns också en tröghet och fördröjning som gör att effekterna av dagens växthusgasutsläpp inte kommer att märkas av förrän långt fram i tiden. Det är viktigt att alla länder samarbetar både för att hejda ytterligare klimatpåverkan och för att anpassa våra samhällen till kommande effekter som redan har gjorts ofrånkomliga.
Global klimatpolitik sker främst inom ramen för FN:s klimatkonvention (UNFCCC) och dess Kyotoprotokoll. Klimatkonventionen är en internationell överenskommelse som antogs år 1992 och som 192 länder nu är med på. Där står att länderna ska samarbeta mot klimatförändringar, men där finns inga detaljer som ställer krav på hur växthusgasutsläppen ska minskas. Därför skapades Kyotoprotokollet som ett tillägg till klimatkonventionen år 1997. I Kyotoprotokollet har varje industriland tilldelats en procentsiffra för hur mycket deras utsläpp av växthusgaser måste minska (eller i vissa fall hur mycket utsläppen max får öka) jämfört med 1990 års nivå mellan åren 2008-2012. Protokollet trädde i kraft när tillräckligt många länder hade godkänt det, vilket skedde 2005. Fortfarande finns det ett fåtal länder som inte är med, däribland USA.
I december varje år samlas världens politiker för att följa upp hur det går med efterföljandet av klimatkonventionen och Kyotoprotokollet. Klimatkonventionens toppmöten kallas Conference of the Parties, vilket förkortas COP. Det trettonde COP-mötet, COP13, ägde rum i Bali i Indonesien i december förra året. I december i år hålls COP14 i Poznan i Polen, och i december 2009 hålls COP15 i Köpenhamn. Köpenhamnstoppmötet är extra betydelsefullt eftersom världens politiker där måste skriva under ett nytt klimatavtal. Om de inte kommer överens om ett avtal senast i Köpenhamn kommer Kyotoprotokollet att gå ut utan att ersättas av något nytt. I så fall skulle det inte längre finnas något bindande avtal om utsläppsminskningar i världen. Vad skulle hända då?
Klimatförändringar är ingen nyhet, varken fenomenet eller vetskapen om att de finns. Den första misstanken om att människans utsläpp av koldioxid leder till temperaturhöjningar formulerades för över hundra år sedan. För 50 år sedan började ordentliga mätningar. För 40 år sedan fanns det fortfarande gott om skeptiker bland forskarna, men de som hävdade att klimatförändringar borde tas på allvar var så pass många att FN gick ut med en varning till världen om en "möjlig katastrofal uppvärmning". Sedan dess har fler och fler insett att klimatförändringar orsakade av människan är en allvarlig verklighet. Vägen från vetenskaplig insikt till politiska beslut och åtgärder är dock lång. Fortfarande går det trögt och om vi verkligen vill komma tillrätta med problemet måste det till mycket kraftfullare åtgärder.
Som politiskt problem är klimatfrågan komplex och svårlöst. Problemet är globalt och berör hela världen. Alla kommer att drabbas, men olika hårt, och utfallet är inte rättvist. Om ett land fortsätter att vräka ut växthusgaser påverkar det alla andra länder negativt. Oftast är det inte de värsta förorenarna som drabbas hårdast, utan mest utsatta för effekter som översvämningar och torka är fattiga länder som inte har haft särskilt höga utsläpp historiskt. Det finns också en tröghet och fördröjning som gör att effekterna av dagens växthusgasutsläpp inte kommer att märkas av förrän långt fram i tiden. Det är viktigt att alla länder samarbetar både för att hejda ytterligare klimatpåverkan och för att anpassa våra samhällen till kommande effekter som redan har gjorts ofrånkomliga.
Global klimatpolitik sker främst inom ramen för FN:s klimatkonvention (UNFCCC) och dess Kyotoprotokoll. Klimatkonventionen är en internationell överenskommelse som antogs år 1992 och som 192 länder nu är med på. Där står att länderna ska samarbeta mot klimatförändringar, men där finns inga detaljer som ställer krav på hur växthusgasutsläppen ska minskas. Därför skapades Kyotoprotokollet som ett tillägg till klimatkonventionen år 1997. I Kyotoprotokollet har varje industriland tilldelats en procentsiffra för hur mycket deras utsläpp av växthusgaser måste minska (eller i vissa fall hur mycket utsläppen max får öka) jämfört med 1990 års nivå mellan åren 2008-2012. Protokollet trädde i kraft när tillräckligt många länder hade godkänt det, vilket skedde 2005. Fortfarande finns det ett fåtal länder som inte är med, däribland USA.
I december varje år samlas världens politiker för att följa upp hur det går med efterföljandet av klimatkonventionen och Kyotoprotokollet. Klimatkonventionens toppmöten kallas Conference of the Parties, vilket förkortas COP. Det trettonde COP-mötet, COP13, ägde rum i Bali i Indonesien i december förra året. I december i år hålls COP14 i Poznan i Polen, och i december 2009 hålls COP15 i Köpenhamn. Köpenhamnstoppmötet är extra betydelsefullt eftersom världens politiker där måste skriva under ett nytt klimatavtal. Om de inte kommer överens om ett avtal senast i Köpenhamn kommer Kyotoprotokollet att gå ut utan att ersättas av något nytt. I så fall skulle det inte längre finnas något bindande avtal om utsläppsminskningar i världen. Vad skulle hända då?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
