Ideellt uppdrag - demokratiskt problem?

Ideellt engagemang är något jag gärna talar varmt om. Det har upptagit en stor del av min fritid de senaste fem åren. Alla frivilliga timmar jag har lagt ned på olika miljöprojekt i Fältbiologerna har inte gjort mig rik på pengar, men väl på andra saker som är minst lika värdefulla. Engagemanget har givit mig enormt mycket tillbaka i form av praktisk erfarenhet, kontakter, gemenskap, vänskap, personlig utveckling och mycket mer. Att följa sin övertygelse och kämpa för att förbättra världen tillsammans med andra ger styrka och tro på framtiden. Mitt engagemang är en del av mig, det har format mig till den jag är och jag älskar det!

Trots detta ser jag problem med att uppdraget som ungdomsrådgivare för FN:s miljöprogram är tänkt att genomföras helt ideellt. Om vi unga ska ha en rimlig chans att göra våra röster hörda borde vi ges möjlighet att arbeta under samma premisser som alla vuxna som lobbar på FN på betald arbetstid. Det är inte särskilt konstigt att vi ideella ungdomar lätt pratas omkull, hamnar i skymundan och har svårare att hävda vår sak än anställda vuxna som kan ägna hela arbetsdagar åt att lägga upp strategier och sätta sig in i sakfrågor och språkbruk. UNEP har en irriterande vana att skicka mail med viktiga dokument som ska kommenteras inom en deadline på 24 timmar, annars klubbas de igenom eller avslås som de är. Om man då har studier eller jobb som måste skötas, och kanske till och med bor i ett land där tillgången till internet är sämre än här, blir det inte särskilt lätt att hinna med och hävda sin åsikt demokratiskt.

Förra året studerade jag på Samhällsvetenskapligt miljövetarprogram (SMIL) på Göteborgs universitet. Samtidigt var jag internationell sekreterare i Fältbiologernas riksstyrelse, vice ordförande i Youth and Environment Europe (YEE) och ovanpå det fick jag det här FN-uppdraget. Jag slet som en galning för att hinna med allt och det är inte särskilt konstigt att folk omkring mig började oroa sig för att jag skulle bränna ut mig. Jag kände själv att det inte var hållbart i längden, det fanns så många lösa trådar som jag inte hann dra i och knyta ihop till en helhet. Jag fick säga nej till mycket som det sved i hjärtat av att överge, och jag insåg att jag var tvungen att välja vad jag skulle prioritera.

Nu har jag alltså valt att ta ett sabbatsår från studierna och ägna hela min tid åt ideellt miljöengagemang i ett år. Att kunna göra ett sådant val är en lyx som är få förunnad, det är jag medveten om. Många undrar hur det kommer att gå ihop ekonomiskt för mig, och ja, det undrar jag också. Varje vecka knapras det på mina sparpengar och det finns inte alls några garantier för att jag kommer att klara ett helt år utan vare sig lön eller CSN. Självklart underlättar det mycket att kostnader för mat och logi oftast är betalda på kurser och konferenser, att reseersättning brukar betalas ut och att jag däremellan får bo gratis hemma hos mina föräldrar så mycket jag vill. Jag är van vid att leva billigt, köper inte nytt särskilt ofta utan använder mest begagnat. I värsta fall får jag väl avbryta och börja söka jobb innan året är slut, men jag hoppas verkligen att jag kan hitta ett sätt att i tolv månader framöver kunna ägna mig åt det jag brinner för på heltid. Hållbara försörjningstips mottages tacksamt! Är du sponsor eller stipendieutdelare? Välkommen att ställa dig i kö...