Klimathistorik, konvention och Kyotoprotokoll

Vi lever i en turbulent tid av klimatförändringar. Mänskligheten står inför en gigantisk uppgift, kanske den största utmaningen någonsin. Klimatet förändras av våra utsläpp av växthusgaser, effekterna kommer att bli många och omfattningen är ännu oviss. Vad kommer det att stå i framtidens historieböcker? Hur väl kommer vi att lyckas undvika en klimatkollaps? En ödesfråga för hela världen avgörs just nu.

Klimatförändringar är ingen nyhet, varken fenomenet eller vetskapen om att de finns. Den första misstanken om att människans utsläpp av koldioxid leder till temperaturhöjningar formulerades för över hundra år sedan. För 50 år sedan började ordentliga mätningar. För 40 år sedan fanns det fortfarande gott om skeptiker bland forskarna, men de som hävdade att klimatförändringar borde tas på allvar var så pass många att FN gick ut med en varning till världen om en "möjlig katastrofal uppvärmning". Sedan dess har fler och fler insett att klimatförändringar orsakade av människan är en allvarlig verklighet. Vägen från vetenskaplig insikt till politiska beslut och åtgärder är dock lång. Fortfarande går det trögt och om vi verkligen vill komma tillrätta med problemet måste det till mycket kraftfullare åtgärder.

Som politiskt problem är klimatfrågan komplex och svårlöst. Problemet är globalt och berör hela världen. Alla kommer att drabbas, men olika hårt, och utfallet är inte rättvist. Om ett land fortsätter att vräka ut växthusgaser påverkar det alla andra länder negativt. Oftast är det inte de värsta förorenarna som drabbas hårdast, utan mest utsatta för effekter som översvämningar och torka är fattiga länder som inte har haft särskilt höga utsläpp historiskt. Det finns också en tröghet och fördröjning som gör att effekterna av dagens växthusgasutsläpp inte kommer att märkas av förrän långt fram i tiden. Det är viktigt att alla länder samarbetar både för att hejda ytterligare klimatpåverkan och för att anpassa våra samhällen till kommande effekter som redan har gjorts ofrånkomliga.

Global klimatpolitik sker främst inom ramen för FN:s klimatkonvention (UNFCCC) och dess Kyotoprotokoll. Klimatkonventionen är en internationell överenskommelse som antogs år 1992 och som 192 länder nu är med på. Där står att länderna ska samarbeta mot klimatförändringar, men där finns inga detaljer som ställer krav på hur växthusgasutsläppen ska minskas. Därför skapades Kyotoprotokollet som ett tillägg till klimatkonventionen år 1997. I Kyotoprotokollet har varje industriland tilldelats en procentsiffra för hur mycket deras utsläpp av växthusgaser måste minska (eller i vissa fall hur mycket utsläppen max får öka) jämfört med 1990 års nivå mellan åren 2008-2012. Protokollet trädde i kraft när tillräckligt många länder hade godkänt det, vilket skedde 2005. Fortfarande finns det ett fåtal länder som inte är med, däribland USA.

I december varje år samlas världens politiker för att följa upp hur det går med efterföljandet av klimatkonventionen och Kyotoprotokollet. Klimatkonventionens toppmöten kallas Conference of the Parties, vilket förkortas COP. Det trettonde COP-mötet, COP13, ägde rum i Bali i Indonesien i december förra året. I december i år hålls COP14 i Poznan i Polen, och i december 2009 hålls COP15 i Köpenhamn. Köpenhamnstoppmötet är extra betydelsefullt eftersom världens politiker där måste skriva under ett nytt klimatavtal. Om de inte kommer överens om ett avtal senast i Köpenhamn kommer Kyotoprotokollet att gå ut utan att ersättas av något nytt. I så fall skulle det inte längre finnas något bindande avtal om utsläppsminskningar i världen. Vad skulle hända då?