Internet är långsamt här och det tar lång tid för http://www.ettklickforskogen.se/ att laddas, så jag bloggar lite medan jag väntar på att kunna göra ännu ett klick för att rädda Verle gammelskog. I helgen besökte jag Kakamegas regnskog i västra Kenya, en helt fantastisk plats, lika vacker och skyddsvärd som våra svenska gammelskogar! Till skillnad från Verle är Kakamega bevarad som nationalpark. Jag åkte dit tillsammans med Philip och Stephen från WCK, Isac från Lake Victoria Sunset Birders och Sarah från USA som gör exjobb i Kisumu. Vi kom fram på kvällen, lagade mat över öppen eld och gick och lade oss i våra tält och traditionella bandas med tropiska insektsljud i öronen. Nästa morgon såg vi soluppgången från ett berg där vi blickade ut över regnskog så långt ögonen nådde. Vi vandrade i skogen, såg apor som lekte i trädkronorna, klättrade i lianer, simmade och hoppade från vattenfall.
Nu är jag tillbaka i Kisumu och förundras över hur min hjärna hela tiden refererar till Filippinerna. Hela tiden påminns jag om mina fyra månader i Filippinerna 2005 och jag tolkar allt omkring mig med filippinska ögon. Flera gånger har jag råkat tilltala människor på visaya när de säger något på swahili eller luo. Dofter, föremal, ljud och företeelser liknar de som fyllde min filippinska vardag och jag känner mig inte alls ny här. Ändå är det förstås mycket här som är annorlunda.
Idag hände något roligt. När vi vaknade i morse hade Philip fått malaria, och det var förstås inte alls roligt, men det händer då och då och han kommer att må bättre snart. I alla fall, det gjorde att vi ställde in vårt planerade program för dagen. Det kom inga besökare till centret så jag tog det lugnt på förmiddagen, tvättade mina kläder och umgicks med de kenyanska volontärerna. Stephen och jag bestämde oss för att gå och köpa potatis för att laga lunch. Vi gick till det närmsta lilla gatuståndet, men där fanns ingen potatis idag, så vi fick gå vidare. På vägen till nästa ställe hörde jag någon ropa "mzungu" (viting) efter mig. Det gör folk hela tiden och ingen menar något illa med det. Jag vände mig om för att vinka, och fick se två bekanta svenska ansikten på andra sidan gatan! Det var Emanuel Blume vars visor jag brukar gnola och hans kompis Karolina. Jag visste att de är i Kenya och bygger en biogasanläggning i Ugunja, men det var väldigt oväntat att möta dem mitt på en gata mellan välstånd och slum i Kisumu. Kul!
2009-03-02
2009-02-27
I Kisumu med Wildlife Clubs of Kenya
UNEP-konferenserna är över sedan ett tag. Det mesta gick bra till slut, men det var väldigt intensiva dagar. Vi steg upp i ottan varje morgon och hade fullt program fram till sen kväll. Jag har jättemycket att berätta men det var omöjligt att få tid att blogga. Det finns massa påbörjade inlägg som jag hoppas kunna skriva klart och posta i efterhand när jag kommer tillbaka till Nairobi.
Nu befinner jag mig på ett internetcafé i Kisumu vid Viktoriasjön. Jag kom hit för några dagar sedan och bor i ett litet hus på den trädbeklädda gården till Wildlife Clubs of Kenyas regionkontor. På vägen hit från Nairobi stannade jag över natten i Nakuru, där min vän Francis jobbar i Lake Nakuru National Park. Han tog med mig på "game drive" (det vi européer brukar kalla safari) i parken. Vi såg soluppgången uppifrån Baboon Cliff, zebror, lejon, giraffer och massa andra vilda djur.
Här i Kisumu deltar jag i den dagliga verksamheten för Wildlife Clubs of Kenya (WCK). Philip som jag känner genom Fältbiologernas Viktoriasjöprojekt jobbar här med att ta emot grupper som kommer och besöker WCK-centret. Igår kom 40 lärare som var på fortbildningsresa, sedan en miljögrupp från en skola och grupper av miljövetarstudenter från olika delar av Kenya. Jag höll föredrag för alla grupperna. Berättade om mitt engagemang, olika aktiviteter vi gör med Fältbiologerna, tipsade om hur de kan använda sig av UNEP Tunza. Jag höll också föredrag om klimat, om själva problemet, dess orsaker och effekter samt möjligheter att påverka lokala och globala initiativ till lösningar. Det var roligt att kunna dela med mig av mina erfarenheter och bidra på ett givande sätt till WCK:s verksamhet.
Idag har jag varit på en båttur i Viktoriasjön bland fiskebåtar, flodhästar och papyrus. Båten kryssade mellan flytande tuvor av den vackra men avskydda vattenhyacinten, som planterades in som en främmande art i sjön och har spridit sig så mycket att fisket försämras.
Imorgon förmiddag väntas fler besöksgrupper till centret vilket betyder fler miljöföredrag. På eftermiddagen tar jag helgledigt, tar med tältet och åker på en övernattningstur till Kakamegas regnskog. Spännande!
Nu befinner jag mig på ett internetcafé i Kisumu vid Viktoriasjön. Jag kom hit för några dagar sedan och bor i ett litet hus på den trädbeklädda gården till Wildlife Clubs of Kenyas regionkontor. På vägen hit från Nairobi stannade jag över natten i Nakuru, där min vän Francis jobbar i Lake Nakuru National Park. Han tog med mig på "game drive" (det vi européer brukar kalla safari) i parken. Vi såg soluppgången uppifrån Baboon Cliff, zebror, lejon, giraffer och massa andra vilda djur.
Här i Kisumu deltar jag i den dagliga verksamheten för Wildlife Clubs of Kenya (WCK). Philip som jag känner genom Fältbiologernas Viktoriasjöprojekt jobbar här med att ta emot grupper som kommer och besöker WCK-centret. Igår kom 40 lärare som var på fortbildningsresa, sedan en miljögrupp från en skola och grupper av miljövetarstudenter från olika delar av Kenya. Jag höll föredrag för alla grupperna. Berättade om mitt engagemang, olika aktiviteter vi gör med Fältbiologerna, tipsade om hur de kan använda sig av UNEP Tunza. Jag höll också föredrag om klimat, om själva problemet, dess orsaker och effekter samt möjligheter att påverka lokala och globala initiativ till lösningar. Det var roligt att kunna dela med mig av mina erfarenheter och bidra på ett givande sätt till WCK:s verksamhet.
Idag har jag varit på en båttur i Viktoriasjön bland fiskebåtar, flodhästar och papyrus. Båten kryssade mellan flytande tuvor av den vackra men avskydda vattenhyacinten, som planterades in som en främmande art i sjön och har spridit sig så mycket att fisket försämras.
Imorgon förmiddag väntas fler besöksgrupper till centret vilket betyder fler miljöföredrag. På eftermiddagen tar jag helgledigt, tar med tältet och åker på en övernattningstur till Kakamegas regnskog. Spännande!
2009-02-16
Invigningsceremonin för UNEP 25th GC/GMEF
Röda mattan är utrullad, flaggorna fladdrar i vinden och vakterna är på sin vakt. Idag börjar FN:s miljöprograms styrelsemöte och globala miljöministerforum (GC/GMEF), den största händelsen för UNEP-kontoret i Nairobi på två år. Jag sitter just nu och väntar på att invigningsceremonin ska börja. Satinder Bindra, chef för UNEP-avdelningen DCPI där jag ska göra min praktik i mars, står på scenen och försöker förgäves påkalla delegaternas uppmärksamhet: "Please sit down, honorable delegates, please, please, get to order and keep quiet. There will be five days to talk, so please finish your personal conversations for now." Ministrarna och deras delegationer tar ingen notis om honom, utan fortsätter att babbla som bångstyriga skolelever. Vi ungdomar däremot sitter snällt på våra stolar i de bakre åhörarraderna, som vi glada lyckades lägga beslag på innan salen blev helt full.
Nu börjar det. Sorlet tystnar och alla ställer sig upp vid sina platser medan Kenyas president skrider in och tar plats på scen bredvid UNEP:s VD Achim Steiner, vice-VD Angela Cropper och mötesordföranden. En stor banderoll med texten "Green is the new big deal" hänger på väggen bakom dem, och mötet inleds med en kort film med samma titel. Paralleller dras mellan finanskrisen och miljöproblemen. Talen handlar om ekosystemtjänster, effektiv grön teknologi, vikten av hållbara städer, miljövänlig konstruktion och transport, globalisering, grön ekonomisk tillväxt och internationellt miljöstyre i relation till nationella beslut.
Vid Sveriges skylt sitter två personer som jag inte känner igen. Jag ska gå fram och hälsa så fort jag får chansen. Miljöminister Andreas Carlgren är nog inte här förrän imorgon, det står på Miljödepartementets hemsida att han ska på "internationellt klimatmöte" i Nairobi den 17-19 februari. Det måste väl vara denna konferens de syftar på, men i så fall är det lite pinsamt att det står klimatmöte. Alltför ofta nuförtiden används klimat och miljö som synonymer, och många viktiga miljöproblem hamnar i skymundan av klimatdebatten. UNEP jobbar mycket för att skapa en helhetssyn på miljösituationen, och det är ett av argumenten för att vi ungdomar inte kommer att få hålla vårt utlovade klimattal. Under veckan ska världens miljötillstånd diskuteras ur ett tvärvetenskapligt perspektiv, och beslut skall tas om hur UNEP de kommande åren ska jobba övergripande med alla miljöfrågor för en hållbar framtid.
Nu börjar det. Sorlet tystnar och alla ställer sig upp vid sina platser medan Kenyas president skrider in och tar plats på scen bredvid UNEP:s VD Achim Steiner, vice-VD Angela Cropper och mötesordföranden. En stor banderoll med texten "Green is the new big deal" hänger på väggen bakom dem, och mötet inleds med en kort film med samma titel. Paralleller dras mellan finanskrisen och miljöproblemen. Talen handlar om ekosystemtjänster, effektiv grön teknologi, vikten av hållbara städer, miljövänlig konstruktion och transport, globalisering, grön ekonomisk tillväxt och internationellt miljöstyre i relation till nationella beslut.
Vid Sveriges skylt sitter två personer som jag inte känner igen. Jag ska gå fram och hälsa så fort jag får chansen. Miljöminister Andreas Carlgren är nog inte här förrän imorgon, det står på Miljödepartementets hemsida att han ska på "internationellt klimatmöte" i Nairobi den 17-19 februari. Det måste väl vara denna konferens de syftar på, men i så fall är det lite pinsamt att det står klimatmöte. Alltför ofta nuförtiden används klimat och miljö som synonymer, och många viktiga miljöproblem hamnar i skymundan av klimatdebatten. UNEP jobbar mycket för att skapa en helhetssyn på miljösituationen, och det är ett av argumenten för att vi ungdomar inte kommer att få hålla vårt utlovade klimattal. Under veckan ska världens miljötillstånd diskuteras ur ett tvärvetenskapligt perspektiv, och beslut skall tas om hur UNEP de kommande åren ska jobba övergripande med alla miljöfrågor för en hållbar framtid.
2009-02-14
2009-02-11
2009-02-01
Kenya närmar sig
Den 9 februari ger jag mig iväg på en långresa igen, till Kenya! Om UNEP skickar biljetten jag har blivit lovad kommer jag att vara där i 45 dagar. Jag kommer hem till Sverige den 26 mars.
Först väntar 11 dagar på UNEP-kontoret i Nairobi, där fem intensiva möten och konferenser avlöser varandra utan paus: UNEP Global Youth Gathering 11-13 februari, årsmötet för UNEP Major Groups Facilitating Committee 13/2, UNEP Global Civil Society Forum 14-15/2, UNEP Governing Council/Global Ministerial Environment Forum 16-20/2 och UNEP Tunza Strategy Meeting den 21/2.
Efter det kommer jag att vara alldeles mör i huvudet, förmodligen fruktansvärt trött på FN-byråkrati och fortfarande inte ha sett någonting av Kenya, så då är det dags att ge sig ut i verkligheten. Jag har 10 dagars resa till Viktoriasjön att se fram emot, med besök hos Fältbiologernas samarbetsorganisation, skolor och miljöprojekt. Sedan vänder jag tillbaka till Nairobi för att göra praktik på UNEP-kontoret de återstående tre veckorna.
Just nu håller jag på för fullt med förberedelser inför konferenserna. Det globala miljöministerforumet och UNEP:s styrelsemöte 16-20/2 är höjdpunkten, då vi ungdomar kommer att få hålla ett tal på upp till 10 minuter, sprida ett skriftligt "statement" och lobba för våra frågor.
Följande mail har jag spridit på svenska och engelska till olika organisationer och ungdomsnätverk i Europa. Sprid gärna vidare, alla idéer är välkomna:
Vad vill du säga till alla världens miljöministrar?
Den 16-21 februari träffas världens miljöministrar på FN-kontoret i Nairobi för UNEP Governing Council / Global Ministerial Environment Forum. Jag kommer att vara där och håller som bäst på att förbereda ett "Children & Youth Statement" som kommer att presenteras både muntiligt och skriftligt för alla miljöministrar, andra regeringsdelegater, FN-personal och övriga deltagare på konferensen.
Nu behöver jag din hjälp! Vad tycker du är viktigast att säga i talet till miljöministrarna? Vilka miljöproblem är mest akuta? Hur kan barn och ungdomar bidra till en bättre miljö? Vad kan jag säga som får världens ministrar att verkligen lyssna och ta de nödvändiga, modiga, lite mer radikala besluten? Skicka jättegärna alla förslag och idéer till mig! Om du vill vara med och formulera snyggt på engelska är det också varmast välkommet. Tveka inte att kontakta mig, jag är ju trots allt vald till att representera dig och tre miljarder andra människor (alla 0-24-åringar) där på konferensen…
Vänligaste hälsningar,
Sara Svensson – er egen "Global representative for Children & Youth in the UNEP Major Groups Faciliating Committee" samt "UNEP Tunza Youth Advisor for Europe"
Först väntar 11 dagar på UNEP-kontoret i Nairobi, där fem intensiva möten och konferenser avlöser varandra utan paus: UNEP Global Youth Gathering 11-13 februari, årsmötet för UNEP Major Groups Facilitating Committee 13/2, UNEP Global Civil Society Forum 14-15/2, UNEP Governing Council/Global Ministerial Environment Forum 16-20/2 och UNEP Tunza Strategy Meeting den 21/2.
Efter det kommer jag att vara alldeles mör i huvudet, förmodligen fruktansvärt trött på FN-byråkrati och fortfarande inte ha sett någonting av Kenya, så då är det dags att ge sig ut i verkligheten. Jag har 10 dagars resa till Viktoriasjön att se fram emot, med besök hos Fältbiologernas samarbetsorganisation, skolor och miljöprojekt. Sedan vänder jag tillbaka till Nairobi för att göra praktik på UNEP-kontoret de återstående tre veckorna.
Just nu håller jag på för fullt med förberedelser inför konferenserna. Det globala miljöministerforumet och UNEP:s styrelsemöte 16-20/2 är höjdpunkten, då vi ungdomar kommer att få hålla ett tal på upp till 10 minuter, sprida ett skriftligt "statement" och lobba för våra frågor.
Följande mail har jag spridit på svenska och engelska till olika organisationer och ungdomsnätverk i Europa. Sprid gärna vidare, alla idéer är välkomna:
Vad vill du säga till alla världens miljöministrar?
Den 16-21 februari träffas världens miljöministrar på FN-kontoret i Nairobi för UNEP Governing Council / Global Ministerial Environment Forum. Jag kommer att vara där och håller som bäst på att förbereda ett "Children & Youth Statement" som kommer att presenteras både muntiligt och skriftligt för alla miljöministrar, andra regeringsdelegater, FN-personal och övriga deltagare på konferensen.
Nu behöver jag din hjälp! Vad tycker du är viktigast att säga i talet till miljöministrarna? Vilka miljöproblem är mest akuta? Hur kan barn och ungdomar bidra till en bättre miljö? Vad kan jag säga som får världens ministrar att verkligen lyssna och ta de nödvändiga, modiga, lite mer radikala besluten? Skicka jättegärna alla förslag och idéer till mig! Om du vill vara med och formulera snyggt på engelska är det också varmast välkommet. Tveka inte att kontakta mig, jag är ju trots allt vald till att representera dig och tre miljarder andra människor (alla 0-24-åringar) där på konferensen…
Vänligaste hälsningar,
Sara Svensson – er egen "Global representative for Children & Youth in the UNEP Major Groups Faciliating Committee" samt "UNEP Tunza Youth Advisor for Europe"
2008-12-21
Hoppa högt och hurra för framtiden
Internationellt ungdomsengagemang på klimatkonferensen i Poznan - visuell sammanfattning:
Sedan sist jag skrev har jag kommit hem från Poznan, åkt iväg igen (till Stockholm på internationellt utskottsmöte med Fältbiologerna) och kommit hem igen. Jag har vilat upp mig, hämtat kraft i naturen och fått tillbaka optimismen och hoppfullheten. Klimatnöten är inte omöjlig att knäcka, tillsammans är vi många och starka! Framtiden ligger i våra egna händer. Förändring är möjlig om vi vill och alla hjälper till. Du och jag och du och du och du och vi, vi fixar det här, ingen tvekan om saken!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
